Invasiva arter

Invasiva främmande arter är arter som har flyttats av människan från sin ursprungliga miljö till en ny omgivning. Där sprider de sig snabbt och orsakar allvarlig skada på ekosystem. Invasiva arter kan vara både djur, växter och svampar.

I Sverige är invasiva arter ett stort hot för den biologiska mångfalden. De stöter bort andra arter, sprider smittor, och har negativa effekter på vårt jord-och skogsbruk. Vissa är även hälsofarliga för djur och människor.

Förbjudna arter

Invasiva arter är förbjudna att importera, sprida, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen. Detta regleras genom två förteckningar, en EU-förteckning och en nationell lista.

Den 15 maj 2026 började Sveriges första nationella lista över invasiva arter att gälla, med förbud mot handel, byte och transport av arter som blomsterlupin och vresros. Syftet med den nationella förteckningen är bland annat att ta hänsyn till svenska ekologiska och geografiska förhållanden, och att förhindra långsiktiga skador på den biologiska mångfalden.

Den nationella förteckningen omfattar 34 invasiva främmande arter – nio landlevande och 25 vattenlevande. Du kan se den nationella förteckningen på Naturvårdverkets hemsida. Länk till annan webbplats.

Vilket ansvar har du som fastighetsägare?

Om en invasiv art växer på din mark är det du som ansvarar för bekämpningen av den. Hos Naturvårdsverket Länk till annan webbplats. kan du läsa om hur du kan bekämpa invasiva arter på land.

För privata fastighetsägare finns ett undantag från förbuden i den nationella förteckningen som innebär att arter på den listan är undantagna krav på utrotning. Men du måste se till att arten inte sprids. Du får heller inte plantera arter som finns med på den nationella förteckningen.

Oxelösunds kommun ansvarar för att bekämpa invasiva arter på kommunal mark.

På oxeloenergi.se Länk till annan webbplats. kan du läsa om var du kan kasta avfall som innehåller invasiva växter. Det är viktigt att avfallshanteringen sker på rätt sätt så att vi undviker att sprida växten vidare.

Rapportera arter

Allmänhetens rapporter är viktiga för att kartlägga invasiva arter. Ju fler som rapporterar in desto bättre underlag får myndigheter i arbetet mot invasiva arter.

Om du stöter på en invasiv art är det bra om du tar bilder och rapporterar in dessa till Artportalen Länk till annan webbplats..

Om du har sett ett nytt område med parkslide eller jätteloka på kommunal mark vill vi gärna att du mejlar oss på miljo@oxelosund.se.

Myndigheternas roll

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret för invasiva främmande arter. Det är länsstyrelsen som ansvarar för samordning och tillsyn. I vissa kommuner har det ansvaret delegerats ner till tjänstemän i kommunen.

Invasiva arter kan förekomma inom verksamheter som omfattas av kommunal tillsyn, så som avfallshanteringen, livsmedel och växtnäring. Om hantering av invasiva arter förekommer i verksamheten ingår det i kommunens tillsyn att se till att den hanteringen följer lagen.

Vanligt förekommande invasiva arter

Jättebalsamin

Jättebalsaminen kan bli upp till 3 meter hög. Den kännetecknas av sina rosa blommor, men i vissa fall har den även vita blommor. Arten blommar i juli-september. Dess fröer sprätter i väg vid beröring och sprider sig fort. Det är därför viktigt att vara försiktig vid hanteringen av växten.

Jättebalsamin är vanlig i anslutning till bebyggelse. Växten bildar täta bestånd och konkurrerar bort andra växter om plats och solljus. Den förändrar också näringsomsättningen i marken vilket försvårar återväxt på platsen av ursprungliga växter.

Parkslide

Parkslide har bambuliknande skott, ovala blad och stora vita blommor. Den växer oftast längs vattendrag och vägar. Växten sprider sig via långa jordstammar och rotsystem och utsöndrar ett ämne som är giftigt för andra växter.

Parkslide har stor spridningskraft, den tar över områden och tränger ut andra växter. Den är mycket svår att bekämpa. Felaktig hantering kan leda till ökad spridning.

Rör inte parkslide om du inte absolut måste. Sannolikheten att du sprider den är större än att du lyckas få bort den. Växten triggas igång av åtgärder. Om växten inte breder ut och sprider sig är det därför bättre att vänta med åtgärder. Under tiden är det klokt att ha växten under uppsikt för att kunna notera om den börjar sprida sig.

Undvik att gräva i närheten av parkslidens rötter. De går ofta upp till sex meter ut och ner från plantan. Störningen kan få växten att skjuta nya skott och även extremt små delar av rotsystemet kan bilda nya bestånd. Stora bestånd kan vara mycket svåra att bli av med, och kräver ofta insatser över flera år.

Jätteloka

Jättelokan är en växt som ska bekämpas eftersom den är giftig och sprids lätt Jättelokan tränger ut annan växtlighet och lätt tar över ett område. Den växtsaft som den avger orsakar dessutom, i kombination med solljus, brännskadeliknande symptom.

Jättelokan är en stor flockblommig växt med stora vita blommor. Den kan bli upp till 5 meter hög. Den bildar stora och täta bestånd som skuggar växtligheten runt om. Den växer gärna i kantzoner, i övergång mellan jordbruksmark och skogen. Den hittas ofta i diken, vid vägar och vattendrag.

Kommunen bekämpar jätteloka på kommunal mark. Om du har jätteloka på din mark är du skyldig att bekämpa den. Som privatperson med fastighet med boningshus har du rätt till RUT-avdrag för lokabekämpning.

Om du väljer att ta bort den på egen hand, tänk på att använda heltäckande skyddskläder och skyddsglasögon. Kemisk bekämpning bör undvikas med hänsyn till natur och miljö. I vissa områden krävs tillstånd för att använda kemiska bekämpningsmedel.

Om du fått växtsaft från jättelokan på huden bör du tvätta med tvål och vatten och sedan skydda huden mot solljus under en veckas tid. Får du symtom kontakta giftinformationscentralen, eller om läget är akut 112.