Förorenade områden

Du som bedriver eller har bedrivit verksamhet eller gjort något som bidragit till föroreningen bär ansvaret för efterbehandlingen. Detta gäller under förutsättning att driften pågått efter den 30 juni 1969 eller om verkningarna av verksamheten alltjämt pågick vid tiden när miljöbalken trädde kraft, den 1 januari 1999 och det finns behov av att sanera fastigheten för att föroreningarna har orsakats av verksamheten.

Om ingen verksamhetsutövare finns, faller ansvaret på fastighetsägaren om du förvärvat fastigheten efter den 31 december 1998. När det gäller privatbostad gäller ansvaret endast om köparen känt till föroreningen vid förvärvet.

Hos Länsstyrelsen i Södermanlands län Länk till annan webbplats. finns uppgifter om förorenade områden i en nationell databas.

Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen kan också ha information om fastigheter i form av inventeringar, undersökningar och saneringar av områden och fastigheter.

Utföra markundersökning

Om det inte finns några uppgifter om den fastighet du är intresserad av så är ett alternativ att kontakta en miljökonsult med kunskap om markundersökningar och låta utföra en markundersökning. Det kan till exempel vara aktuellt vid fastighetsöverlåtelser.

Syftet med efterbehandling är att minska risken för hälsa och miljö och minska mängderna och halterna av metaller och naturfrämmande ämnen i miljön.

Naturvårdsverkets utgångspunkter för efterbehandling är:

Bedömning av miljö- och hälsorisker vid förorenade områden bör göras i såväl ett kort som långt tidsperspektiv (100-1000 år).

Grund- och ytvatten är en naturresurs som i princip alltid är skyddsvärd.

Spridning av föroreningar från ett förorenat område bör inte innebära vare sig en höjning av bakgrundshalter eller utsläppsmängder som långsiktigt riskerar att försämra kvaliteten på ytvatten- och grundvattenresurser.

Sediment- och vattenmiljöer bör skyddas så att inga störningar uppkommer på det akvatiska ekosystemet och så att särskilt skyddsvärda värdefulla arter värnas.

Markmiljön bör skyddas så att ekosystemets funktioner kan upprätthållas i den omfattning som behövs för den planerade markanvändningen.Lika skyddsnivåer bör eftersträvas inom ett område som totalt sett har samma typ av markanvändning, exempelvis ett bostadsområde.

Exponering från ett förorenat området bör inte ensam stå för hela den exponering som är tolerabel för människa.

Processen

Den generella processen för efterbehandling, enligt Naturvårdsverkets vägledning, omfattar nedanstående nio steg.

• Formulera övergripande mål för åtgärden
• Undersöka
• Bedöma risker
• Utreda åtgärdsalternativ
• Värdera risker och välja åtgärd
• Sätt mätbara mål
• Förbered åtgärden, krav på åtgärden
• Genomförande
• Uppföljning och dokumentation

Varför ska marken undersökas och när?

Undersökningar görs för att ta reda på om det finns föroreningar på ett område och om dessa utgör någon risk för människors hälsa och miljö. Undersökningar utförs ofta stegvis och inleds med en översiktlig undersökning för att ta reda på om området är förorenat. Det som kan undersökas är mark och grundvatten, byggnader, ytvatten och sediment. Visar det sig att området är förorenat behövs i de flesta fall ytterligare undersökningar innan olika åtgärdsalternativ kan utredas. Utredningar behöver göras av en erfaren konsult då det krävs goda kunskaper om bland annat kemikalier, geologi och hydrologi.

Undersökningar kan till exempel göras på fastighetsägarens eget initiativ, i samband med en fastighetsöverlåtelse, inför ändrad markanvändning eller efter krav från tillsynsmyndigheten.

Provtagningsplan

Utifrån uppgifter om fastigheten och verksamheter som bedrivits där tas en plan fram över hur provtagningen kommer att gå till. I den framgår vilka medier som kommer att provtas, var proverna kommer att tas ut och vilken provtagningsmetod som kommer att användas och vilka analyser som kommer att utföras. Innan provtagningen utförs kan det vara en fördel att ge Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen möjlighet att lämna synpunkter på planen. Om ändringar i provtagningsplanen behöver göras under pågående undersökning så bör miljökontoret informeras om detta.

Antalet provtagningspunkter kan variera mycket beroende på områdets storlek och hur bra bakgrundsmaterial som finns. I inledande undersökningar bör man eftersträva en provpunkt per punktkälla eller cirka fem provpunkter per hektar. Grundvattenprovtagning ska helst utföras i minst tre punkter, för att man genom avvägning av grundvattenytan ska kunna avgöra grundvattnets strömningsriktning.

Analys av prover

Laboratorieanalyser bör utföras av ett ackrediterat laboratorium. Analyserna bör utföras med tillräckligt god detektionsnivå för att möjliggöra jämförelse med gällande riktvärden.

Utvärdering av resultat

Utvärderingen bör baseras på de riktvärden och jämförvärden som finns i Naturvårdsverkets vägledning för planerad markanvändning eller särskilt framtagna platsspecifika riktvärden.

Redovisning

Undersökningen bör redovisas i en rapport med ritningar och tabeller över provtagningspunkter och jordlagerföljder. Analysresultat bör presenteras i tabellform med riktvärden/jämförvärden. Rapporten bör innehålla förslag till utökade undersökningar och/eller förslag till åtgärder. Bedömningar och förslag måste motiveras tydligt.

PCB (polyklorerade bifenyler) är en samling miljögifter som bland annat kan påverka immunförsvar och fortplantning. Användningen av PCB förbjöds 1972, men finns fortfarande kvar i miljön på grund av dess kemiska stabilitet och långa nedbrytningstid.

PCB kan i byggnader främst finnas i fogmassor, vissa golvmassor (i första hand halksäkra så kallade acrydurgolv), isolerrutor och kondensatorer. Inventeringar har visat att den totala mängden PCB i fastigheter är betydande. Det är viktigt att ytterligare spridning av PCB förhindras.

Byggnader som är uppförda eller renoverade mellan 1956-1973 kan innehålla miljö- och hälsofarligt PCB i fog- eller golvmassor. Fastighetsägaren är ansvarig för att identifiera och byta ut byggmaterial som kan sprida PCB till omgivningen.

Du kan läsa mer om PCB om sanering av PCB på den här sidan. Länk till annan webbplats.

För dig som är fastighetsägare gäller följande:

Alla fastigheter som är byggda eller renoverade under perioden 1956 – 1973 ska inventeras för att se om PCB finns i byggnaden/erna. Inventeringen ska utföras av någon med kompetens att inventera PCB, till exempel någon med utbildning eller arbetslivserfarenhet inom branschen, eller en konsult. Prover ska analyseras på ackrediterat laboratorium. Inventeringen och i förekommande fall en saneringsplan ska redovisas till Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden. Visar provtagningen på halter över 500 ppm (500 mg/kg) blir sanering aktuell, och då ska även en handlingsplan bifogas. Senast 6 veckor innan saneringen påbörjas måste den anmälas till Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen. Sanering får inte påbörjas förrän förvaltningen granskat anmälan och fattat beslut i ärendet.

Kom ihåg att alla utförda inventeringar ska rapporteras, även om inget PCB hittades.