Geologi

Den svenska ”gråstenen”

Vår svenska berggrund är mycket gammal, 2 miljarder år stäm­mer bra in på större delen av det svenska urberget. De äldsta bergarterna man kan se spår av i området är före detta lerste­nar, sandstenar och lavor. Genom veckningar i jordskorpan för knappt 2 miljarder år sedan, trycktes de ner under jordskorpan där de utsattes för höga tryck och temperaturer, knådades och bakades till nästan oigenkännlighet, de blev gnejser. Samtidigt trängde smält berg in underifrån och stelnade så småningom till graniter. Den väldiga bergskedja som bildades då jordskorpan veckades var flera kilometer tjock, men har genom årmiljonerna nötts ner genom olika processer. Det urberg vi ser här i området idag är bara rötterna av dessa höga berg. Urberget har också genom årmiljonerna påverkats av rörelser och spänningar i jord­skorpan. Dessa rörelser har skapat det sprick- och förkastnings­landskap vi nu befinner oss i.

Berggrunden i reservatet består helt av urberg, i huvudsak av gnejs och granit, det vi i dagligt tal kallar gråsten. Det är på ganska få ställen i världen man kan se så gamla partier av jord­skorpan i dagen som man kan i det svenska urberget. Största delen av Europa (och även övriga kontinenter) är täckt av lagrade, yngre bergarter, såsom kalksten och sandsten. Vår svenska ”gråsten” är faktisk en geologisk sevärdhet som vi nog sällan reflekterar över.

Isens påverkan

Ett flertal inlandsisar har i omgångar täckt vårt land. Den se­naste stora nedisningen inleddes för cirka 115 000 år sedan och varade i cirka 100 000 år, med kortare avbrott. Den väldiga isen täckte hela Skandinavien. Som mest var isen cirka 2 kilometer tjock. Isen gled fram över landskapet, hyvlade av, jämnade till, krossade och blandade om, dock var isens påverkan inte så dra­matisk för landskapet som vi tidigare antagit.

Idag kan vi ”läsa” om isen genom att studera bergets ytfor­mer. Isens rörelseriktning kan vi se i de mjuka slipade formationer som bildats på stötsidan, och i de tvärare kanter som bildats på läsidan. Isräfflor i berget avslöjar isens rörelseriktning, från NNV.

Landet stiger sakta ur havet

Isen började dra sig tillbaka för cirka 18 000 år sedan och löst material som isen fört med sig bildade den jordart vi idag kal­lar morän. Hela Sörmland befann sig under vatten när isen smälte bort för cirka 10 000 år sedan och den så kallade högsta kustlinjen låg cirka 150 meter över dagens havsyta. När jord­skorpan befriats från isens tyngd började landet sakta höja sig. Denna process pågår fortfarande och Sörmland stiger upp ur havet med 3-4 mm per år. Jordtäcket i området är förhållan­devis tunt. Här finns sparsamt med morän men i sänkor har lersediment lagrats.

Namnet Femöre kommer troligen av att området på 1500-talet bestod av fem steniga holmar, ”ör” betyder just sten eller grus. Landhöjningen har därefter förändrat kartbilden och språ­ket har också förändrats.

Kontakt för sidan: Kommuncenter